Mullorna har sett på himlen att nu står månen i rätt läge.
Reflexioner av Anita Grede, onsdag den 10 nov Jag försöker komma ihåg vad som har hänt under dagen. Vi åt frukost på rummet vi fem som bor i lägenhetssviten. Klockan tio väntade Kristina Nyzell på Åsa Ingårda och mig för att hon hade arbete i närheten av mässan och gärna ville vara med oss några timmar under dagen vid vår monter. När vi parkerat bilen vid mässan hjälptes vi alla tre åt att bära påsarna med svensk lakrits vi haft med oss hemifrån och våra kataloger och lite till vi kunde behöva under dagen. I hissen verkade några emirater ha roligt åt oss. Kristina sa att det var för att vi bar saker själva. Och när jag tänker på det har jag inte sett någon kvinna bära på något tungt sedan vi kom hit. Kristina berättade att ett meddelande från Schejk Muhammed just gått ut i TV under morgonsändningen att högtiden EID som infaller på hösten kommer att börja nästa vecka och vara i tio dagar. Mullorna har sett på himlen att nu står månen i rätt läge. Företagen måste ta ledigt barnen är lediga från skolan. Då är det bara att avboka alla möten man planerat och passa på att ta semester. Man måste vara flexibel här. Det går inte att gå upp i detaljer i förväg. Jag försöker hålla mig till planering som till en skiss, jag skissar min tillvaro medveten om att det troligen blir på ett annat sätt. Jag tänker som en jazzmusiker som improviserar på plats. Vi hinner också tala lite om Svenska ambassaden och dess roll här innan vi går in på mässan. Åsa I och jag undrar om de har förstått hur viktiga de är för svenskar som kommer hit i affärer och i andra kulturella arrangemang. Kristina menar att de är särskilt viktiga i ett land som Dubai där familjetillhörigheten alltså att tillhöra den rätta familjen, är så viktig. Du måste ha en familj en stamtillhörighet annars är du ingen. Därför är det nödvändigt att du tillhör ett nätverk. På så sätt blir du en del av ett samhälle. När vi kommer hit är alltså vi en del av den svenska stammen. Med kungen högst upp och ambassaden som representerar stammen. Affärer är väldigt personliga här och därför vill man också veta vilket nätverk den tillhör som man gör affärer med. Ambassaden skulle vinna på att arbeta på ett brett nätverk här nere för alla svenska små och stora företag som verkar här. Ett par från Saud Arabien kommer till vår monter. Mannen är konstnär och hans hustru är arkitekt. De är båda muslimer. Hon har ansiktet fritt men annars är hon traditionellt klädd helt i svart. Det kan inte hjälpas jag skulle vilja känna hur det känns att vara klädd så. När jag ser närmare på kvinnornas kläder upptäcker jag att det finns det så många sätt att variera både deras svarta och männens vita kläder och huvudbonader. Det är vackert. Det ger värdighet åt alla sorters kroppar. Vad tråkigt det skulle vara om de började klä sig som oss. Fast det gör kvinnorna förstås innanför sitt svarta. Jag har sett några gånger i metron, när en flik av det svarta åkt åt sidan och blottat moderna kläder och skor av senaste modell. Mannen vill veta hur jag arbetar och jag försöker berätta. Hans fru vill veta mer om Carinas läder. Vi talar en stund också om kvinnornas kläder och han säger att det måste ju vara kvinnornas rätt att bestämma om de vill välja att vara vackra enbart för sin man. Jag minns att Kristina sa förut ”att här får kvinnor vara kvinnor. De behöver inte jaga en karriär på samma sätt” Ändå är de som har möjlighet välutbildade. Vad innebär det: att få vara kvinna? Får en man vara man? Och vad innebär det? Det mesta här är annorlunda och ändå är det så lätt att känna sig hemma i det annorlunda. Jag frågar paret om de varit i Sverige någon gång. Då ser de så ledsna ut och svarar att de inte kan få visum – inte heller till att besöka en mässa i Italien som de så gärna skulle vilja. Gränserna är inte öppna för alla, det är lätt att glömma bort när man bor i ett land som vårt. Dubai är en frizon för dem. Lite senare strömmade det in kvinnliga studenter som stannade vid vår monter, glada och nyfikna. En del var täckta också över ansiktet. Det tycker jag skulle vara besvärligt ändå särskilt som flera av dem bar glasögon. De säger att de respekterar alla religioner och tycker att det är intressant att få möta kvinnor som lever som vi. En av studenterna tar upp sin mobil och visar en bild av sin äldste son som är en stilig ung man. Hon är så glad att hon har vuxnabarn nu så att hon kan gå på universitetet. Jag har ju inte vågat visa min katalog eftersom jag fått för mig att kvinnorna inte vill eller får för sin religions skull ta del av den nakenhet som finns på en del bilder av gobelängerna. Men nu tar jag upp en och ger henne och hon tar tacksamt emot den. När gruppen av studentskor går från vår monter skrattande som de bästa systrar. Kristina säger att kvinnor är systrar här och ser det som självklart att hjälpa och stödja varandra.