Som medresande fotograf och bloggreporter har jag sett utställningen från "ringside" sas...På nerresan kunde man inte undgå att känna hur entusiastiska och förväntansfulla tjejerna var. En massa arbetsamt kneg med pappersjobb och packning var undanstökat. Lådan var på sin resa och nu återstod Äventyret! Men som ni vet så är FLYGET inte det mest bekväma resesättet...Man går och går - man väntar och väntar...i de tristaste av miljöer.

Men vi piggas upp av små överraskningar. Vi ska checka in - då säger tjänstemannen plötsligt:"Jag hoppas att ingen har några israeliska stämplar i sitt pass" ...Men hallå! Och om vi hade ?? Åsa Ingårda stod med sitt just utbytta pass som gått ut. I det gamla fanns israeliska stämplar... Hade hon lämnats kvar då? Vem kunde varnat oss innan?

Efter lång kvälls färd mot natt kom vi lyckligt fram och åkte minibuss till hotellet. En historia för sig...

När Marja dagen därpå försäkrat sig om att vår låda var välbehållen i Schenkers säkra händer blev hon lugn. Vi åkte till utställningshallen för att reka. De stora hallarna var dåligt upplysta och den i övrigt allerstädes närvarande luftkonditioneringen var inte igång. VARMT och dammigt. och ett myller av utställningsarbetare.

En stor upplevelse var Dubais tunnelbana ganska nyöppnad i september 2009. Ser på Google att Aftonbladet ivd öppnandet skrev att kvinnor och barn får inte sitta med männen. En sanning med modifikation, det finns vagnar för kvinnor och barn men det är inte FÖRBJUDET för kvinnor att åka i de andra vagnarna. Jag har frågat en av vakterna/guiderna på perrongen...

Dessutom satte vi oss av misstag i en "herrvagn" i början utan att bli utmobbade. Ett vanligt misstag av turister visade det sig. Vi gick på toalett där också - damer gör det - och det var en REN upplevelse. Man kunde lagat mat därinne så fint var det, med en liten handdusch vid varje toalettstol! Hissarna luktade INGENTING!!

Skitsaker kan man tycka men man blev imponerad - som gammal stockholmare med många mil i DEN tunnelbanan...

Men på fredagarna - då stod hela
tunnelbanesystemet stilla.



Vårt hotell hade trådlös Internetuppkoppling som man kunde köpa in sig på per timme - inte så dyrt - 100 dirhems för 24 timmar - 200 kr. Dessutom hade dom en kille anställd som kunde hjälpa till om man hade datatrubbel av nån sort. Min bärbara dator var redan lite krasslig man hankade sig fram

Vid två tillfällen var jag tvungen att anlita Noman Dusai som i likhet med alla andra jobbare på hotellet kom från Indien (eller Pakistan) . Han berättade att han sökt till Chalmers i Göteborg men inte kommit in. På min fråga varför i hela friden söka till en skola i Europa när Indien har kommit stort som en IT-tiger. Enkelt - det är mera status att studera i Europa - även om Indiska höskolor är minst lika bra idag... Han skulle söka igen men jag hade inte hjärta att tala om att Sverige tänker börja ta betalt av utländska studenter...

Emellertid fick jag tipset att min dator var stenålder och att batteriet var slut. Risken finns att jag inte ens kan hitta ett nytt när det ger upp helt. Köp NY var hans råd - men han lyckades få igång datorn i alla fall. det enda svåra var att förstå vad han sa, han talade som en kulspruta och han var lika snabb på tangentbordet.




Vi hade fått en kanonbra monterplats! Tack Naomi Barton! På en ytterflank , alldeles bredvid en av de många små kaféer som ligger längs ytterväggarna med jämna mellanrum. Här stannade många för en slurk kaffe eller en liten matbit. OCH tittade mot vår monter som låg närmast - många blev nyfikna och kom över och tittade och frågade. De flesta andra montrarna var så överlastade att vår sparsmakade strikta design upplevdes EXOTISK, det blev alldeles tydligt.

Här ser man det lilla kaféer som hade goda små matbitar utan att man blev ruinerad. .